Postad av & sparad under Information.

I början av september 2015 publicerades bilden på den lilla pojken som drunknat i Medelhavet under sin flykt från krigets Syrien.  Bilden spreds som en löpeld i media och kort därefter samlades enorma summor in på rekordtid till förmån för människor på flykt. Men vad är det egentligen för bakomliggande faktorer och psykologiska mekanismer som påverkade människors benägenhet att ge? Detta har Arvid Erlandsson, forskare på Lunds universitet intresserat sig för i sin doktorsavhandling. Syftet med forskningen är att förstå i vilka situationer vi ger mer eller mindre pengar och vad som motiverar oss till att hjälpa.

Avhandling ”The When and Why of Givning” tittar på tre faktorer som gör människor mer benägna att ge:

Identifierbarhetsprincipen innebär att människor är mer benägna att ge när det finns ett identifierat offer.

Proportionsdominanseffekten innebär att vi människor är mer benägna att ge när vi upplever att vi kan hjälpa en stor del av den utsatta gruppen, proportionellt sett. Till exempel är det troligt att ett vaccinprojekt som informerar om att det kan rädda 450 av de 500 barn som årligen dör, får in mer pengar än ett projekt som informerar att det kan rädda 450 av 100’000 barn.

In-gruppseffekten  innebär att människor är mer benägna att hjälpa människor som de identifierat som tillhör sin in-grupp.

Syftet med forskningen är att förstå att olika hjälpeffekter som de som beskrivs ovan drivs av olika psykologiska mekanismer och resultatet visar framför allt tre saker:

  • Att känslor är den primära drivkraften bakom identifierbarhetsprincipen. Ett identifierat offer ökar medkänslan och viljan att hjälpa. Vi känner mer känslor när en situation eller en kris får ett ansikte i form av en identifierbar individ och dessa känslomässiga reaktioner ökar benägenheten till att bidra.
  • Att nyttokalkylen är den primära drivkraften bakom proportionsdominanseffekten. Människor är med andra ord mer benägna att bidra till projekt där en större andel personer blir hjälpta (exempelvis att 450 av 500 barn hjälps än att 450 av 100’000 barn hjälps) eftersom vi upplever att hjälpen är mer effektiv och ger mer nytta i första scenariot. Denna nyttokalkyl ökar alltså benägenheten att ge.
  • Moraliska principer om ansvar är den primära drivkraften bakom in-gruppseffekten. Människor känner ett större ansvar att hjälpa sådana som de identifierar som sin in-grupp och denna känsla av ansvar ökar benägenheten att ge.

Forskningen visar att människor är känslostyrda och kanske inte rationella vad gäller sitt givande och detta kan kanske vara en del i förklaringen till varför sådana enorma summor samlades in under hösten 2015. Flyktingkrisen fick ett ansikte genom den lilla pojken vilket skapade en känslomässig reaktion hos människor som påverkade givandet. Att förstå dessa bakomliggande mekanismer kan hjälpa dig att ge med både hjärta och hjärna som vi på Givarguiden förespråkar.

Share Button

Kommentera

  • (kommer inte att publiceras)